Lundbeck Sverige

Du lämnar nu webbplatsen lundbeck.se. Vill du fortsätta?

Fortsätt till

Cancel

Posttraumatiskt stressyndrom

Kunskap om posttraumatiskt stressyndrom

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som utvecklas hos en del personer till följd av en traumatisk händelse

Posttraumatiskt stressyndrom 

Den vanligaste orsaken till posttraumatiskt stressyndrom är en närståendes oväntade dödsfall,1 även om det kan finnas många möjliga orsaker, t.ex. att ha utsatts för sexuellt våld, krig, fysisk misshandel, en naturkatastrof eller en trafikolycka.2 En person kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom efter att själv ha upplevt ett trauma, varit vittne till ett trauma eller till och med hört om ett trauma som berört en nära släkting eller vän.2

Posttraumatiskt stressyndrom är ett allvarligt och underbehandlat tillstånd som kan förekomma i alla åldrar och kan ha en negativ effekt på många sociala och ekonomiska aspekter i en persons liv.2-4

Läs boken Hur uppväxttrauma kan påverka den som blivit vuxen

Svante Bäck har skrivit boken "Hur uppväxttrauma kan påverka den som blivit vuxen". 

 

Till dig som kanske haft en svår uppväxt, eller känner någon med detta. Och till dig som jobbar i vårdens olika hörn eller bara är nyfiken. Personer med uppväxttrauma finns givetvis både inom psykiatrin men också överallt inom vården både i primärvård och annan kroppssjukvård. För det mesta har deras lidande fått fel diagnos, vilket i värsta fall gör vald behandling skadlig.

Fakta om posttraumatiskt stressyndrom

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) utvecklas hos en del personer efter att de har upplevt, varit vittne till eller fått höra om en traumatisk händelse, t.ex. en närståendes dödsfall, att ha utsatts för sexuellt våld, krig, fysisk misshandel, en naturkatastrof eller en trafikolycka.1 Posttraumatiskt stressyndrom kan ha negativa effekter på många sociala och ekonomiska aspekter i en persons liv samt på samhället i stort.2,

  • Personer med posttraumatiskt stressyndrom kan lida av påfrestande minnen och återblickar, självförebråelser, oförmögenhet att uppleva lycka, förändrade känslomässiga reaktioner (t.ex. irritabilitet, vårdslöshet), och kan aktivt undvika påminnelser om den traumatiska händelsen.1
  • Personer med posttraumatiskt stressyndrom missar i genomsnitt 15 extra arbetsdagar eller dagar med aktiviteter per år.3

Symtom

Symtomen på posttraumatiskt stressyndrom kan delas in i fyra huvudsakliga typer:5

 

Återupplevelse av traumat – återkommande minnen, mardrömmar och återblickar.

 

Undvikandesymtom – undviker tankar, känslor, saker, personer eller platser som är förknippade med traumat.

 

Negativa tankar och känslor – överdrivet negativa övertygelser om sig själv eller världen, skam eller skuld, avtrubbade känslor, känna sig som en främling och svårigheter att komma ihåg detaljer om traumat.

 

Förändringar i upphetsning eller känslomässiga reaktioner – irritabilitet, vara i beredskapsläge, vårdslöst beteende, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter.

 

Symtomen på posttraumatiskt stressyndrom varierar från person till person. En del personer kan övervägande uppleva en av de fyra symtomtyperna, medan andra kan uppleva en kombination av symtom.2 Tidpunkten för symtomen kan också variera – de flesta personer med posttraumatiskt stressyndrom upplever symtom omedelbart efter den traumatiska händelsen3 medan det hos andra kan förekomma en fördröjning på månader eller till och med år innan symtomen utvecklas.2

70%

av hela befolkningen kommer att uppleva en traumatisk händelse under sin livstid, men de flesta återhämtar sig normalt.4,5

~ 3.9%

av befolkningen i hela världen upplever posttraumatiskt stressyndrom under sin livstid. Bland personer som har utsatts för trauma är andelen runt 5,6 %.5

Epidemiologi och sjukdomsbörda

De flesta personer (70 %) världen över kommer att uppleva en traumatisk händelse under sin livstid.6 Även om majoriteten av personer som utsatts för trauma återhämtar sig normalt kommer ungefär 5,6 % av dem som utsatts att utveckla posttraumatiskt stressyndrom.3 Detta innebär att runt 3,9 % av befolkningen kommer att uppleva posttraumatiskt stressyndrom under sin livstid.3 Posttraumatiskt stressyndrom är mer än dubbelt så vanligt hos kvinnor än hos män och är vanligare i höginkomstländer än i låginkomstländer.3 Antalet fall av posttraumatiskt stressyndrom är högre bland veteraner och andra som har ett arbete som ökar risken att utsättas för trauma (t.ex. polis, brandmän och akutvårdspersonal).2

 

En del personer med posttraumatiskt stressyndrom återhämtar sig snabbt, medan andra kan ha symtom i många år.2 Posttraumatiskt stressyndrom kan ha negativa konsekvenser på många aspekter i en persons liv, däribland nära förhållanden, vänskap och socialt umgänge, föräldraskap, ekonomi samt arbets- och studieprestation.4

 

En världsomfattande undersökning som Världshälsoorganisationen (WHO) gjort fann att personer med posttraumatiskt stressyndrom i genomsnitt missar 15 extra arbetsdagar eller dagar med aktiviteter per år, jämfört med personer utan  posttraumatiskt stressyndrom,7 vilket kan leda till avsevärda kostnader. Hos äldre personer kan symtomen på posttraumatiskt stressyndrom förvärras av ett allt sämre hälsotillstånd, minskad kognitiv förmåga och social isolering, detta ökar på så vis sjukdomsbördan ytterligare.2

Fakta om posttraumatiskt stressyndrom

Posttraumatiskt stressyndrom kan förekomma i alla åldrar, även hos väldigt små barn.1

Posttraumatiskt stressyndrom kan ha en negativ effekt på nära förhållanden, vänskap och socialt umgänge, föräldraskap, arbets- och studieprestation och ekonomin.2

Personer som oroar sig över att de – eller deras närstående – har symtom på posttraumatiskt stressyndrom bör gå till sin läkare för att få hjälp och råd.

Diagnos och vård

Posttraumatiskt stressyndrom diagnostiseras med hjälp av intervjuer med patienten, eller med föräldrarna för små barn.2 Symtom på posttraumatiskt stressyndrom liknar ofta symtom på andra sjukdomar (t.ex. depression), vilket kan leda till underdiagnos eller feldiagnos av posttraumatiskt stressyndrom.8 Den huvudsakliga skillnaden mellan posttraumatiskt stressyndrom och depression är att posttraumatiskt stressyndrom kräver att personen har utsatts för trauma.

 

Behandling av posttraumatiskt stressyndrom omfattar vanligtvis psykoterapi – skräddarsytt beteendemässigt och känslomässigt stöd från experter på tillståndet – och kan innefatta läkemedel.9 En granskning av data tyder dock på att färre än 50 % av dem som har posttraumatiskt stressyndrom söker behandling.3 Dessutom kan en fördröjning av när behandlingen påbörjas leda till sämre utfall.10 Tidig diagnos och behandling är väldigt viktigt för personer med posttraumatiskt stressyndrom.

  1. Kessler RC, Rose S, Koenen KC, Karam EG, Stang PE, Stein DJ, et al. How well can post-traumatic stress disorder be predicted from pre-trauma risk factors? An exploratory study in the WHO World Mental Health Surveys. World Psychiatry. 2014;13(3):265–274.
  2. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. 5th ed. Arlington, VA: American Psychiatric Association; 2013.
  3. Koenen KC, Ratanatharathorn A, Ng L, McLaughlin KA, Bromet EJ, Stein DJ, et al. Posttraumatic stress disorder in the World Mental Health Surveys. Psychol Med. 2017;47(13):2260–2274.
  4. Rodriguez P, Holowka DW, Marx BP. Assessment of posttraumatic stress disorder-related functional impairment: a review. J Rehabil Res Dev. 2012;49(5):649–665.
  5. Lancaster CL, Teeters JB, Gros DF, Back SE. Posttraumatic stress disorder: overview of evidence-based assessment and treatment. J Clin Med. 2016;5(11).pii:E105.
  6. Benjet C, Bromet E, Karam EG, Kessler RC, McLaughlin KA, Ruscio AM, et al. The epidemiology of traumatic event exposure worldwide: results from the World Mental Health Survey Consortium. Psychol Med. 2016;46(2):327–343.
  7. Alonso J, Petukhova M, Vilagut G, Chatterji S, Heeringa S, Üstün TB, et al. Days out of role due to common physical and mental conditions: results from the WHO World Mental Health surveys. Mol Psychiatry. 2011;16(12):1234–1246.
  8. Brady KT, Killeen TK, Brewerton T, Lucerini S. Comorbidity of psychiatric disorders and posttraumatic stress disorder. J Clin Psychiatry. 2000;61(Suppl 7):22–32. 
  9. American Psychological Association. Guideline Development Panel for the treatment of posttraumatic stress disorder in adults. Clinical practice guideline for the treatment of PTSD. American Psychological Association; 2017.
  10. Maguen S, Madden E, Neylan TC, Cohen BE, Bertenthal D, Seal KH. Timing of mental health treatment and PTSD symptom improvement among Iraq and Afghanistan veterans. Psychiatr Serv. 2014;65(12):1414–1419.

  1. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. 5th ed. Arlington, VA: American Psychiatric Association; 2013.
  2. Rodriguez P, Holowka DW, Marx BP. Assessment of posttraumatic stress disorder-related functional impairment: a review. J Rehabil Res Dev. 2012;49(5):649–665.
  3. Alonso J, Petukhova M, Vilagut G, Chatterji S, Heeringa S, Üstün TB, et al. Days out of role due to common physical and mental conditions: results from the WHO World Mental Health surveys. Mol Psychiatry. 2011;16(12):1234–1246.
  4. Benjet C, Bromet E, Karam EG, Kessler RC, McLaughlin KA, Ruscio AM, et al. The epidemiology of traumatic event exposure worldwide: results from the World Mental Health Survey Consortium. Psychol Med. 2016;46(2):327–343.
  5. Koenen KC, Ratanatharathorn A, Ng L, McLaughlin KA, Bromet EJ, Stein DJ, et al. Posttraumatic stress disorder in the World Mental Health Surveys. Psychol Med. 2017;47(13):2260–2274.

Mer från lundbeck